vad e det för jävla släkt jag har?

en mor som ljuger o stjäl från en!

hon blev sjuk men hade inga pengar.

jag lade ut pengar till läkarkostnad o körde henne till csk för inläggelse.

Såg till hon fick telefon på rummet ifall det var något viktigt.

Hon var inne där 5 dagar o lyckades ringa för 375 kr.

Denna räkning har hon inte betalt sså nu sitter jag med den!

Hur i helvete kan man göra så mot sitt eget barn?

Om man kunde välja någon att gå hädan före någon annan så kunde väl de högre makterna välja henne först?

Ingen hade saknat fanskapet ändå!

Det kunde varit hon istället för min far då för 8 år sedan.

Detta var vad jag fick för jag hjälpte henne när hon nu blev vräkt från sin lägenhet!

ja den räkningen ska hon bara betala för annars gör jag det o jag kommer jaga henne tills jag får tillbaka mina pengar. det räcker hon stulit handdukar, mat, bestick, böcker, pantflaskor o gud vet vad annars =(

försökte till o med stjäla små pengar från min son!

detta är ju inte klokt!

ska jag anmäla henne eller?

Ingen annan av hennes 5 barn vill ha med henne att göra!

Jo mathias men det e för han fortfarande inte fått klippt navelsträngen o han säger till oss andra syskon att han bara utnyttjar henne. bodde hos henne i flera år trots hon inte fick ha inneboende i soc lägenheten o djur fick hon inte heller ha men det hade hon med!

jag vill inte ha med henne att göra verkligen men jag ska ha mina pengar!

räcker jag fick stå med hela räkningarna från lagerplatsen hon hade för sina möbler när hon blev vräkt från Tollarp 11 år sedan. hoppas ingen ger henne lägenhet igen nu.

kan minsann bo på gatan kan hon!

hon förtjänar ingen hjälp när hon biter den hand som föder henne!

Vår älskade ängel är hemma igen!

Han piggnade på sig efter en natt med dropp!!

Inga fler dumma kramper, bara de "vanliga" o han äter själv med god aptit!

Ville bara säga det...nu vaknar han efter tre timmars lugn o skön sömn så nu blir det fart.

Det ska ätas middag o blöjan ska vara torr o så ska vi ha tid för lite kel o lek o sen....sen kommer de busiga medicinerna. sååå

tjopp tjopp bara att sätta igång.

Rent e huset o nu ska jag bara ha undan den torkade o rena disken från bänken med så ser det riktigt städat ut.

  mammas lilla buse ser så busig ut o plötsligt störs den roliga stunden med en dum kramp.....

tittar på en leksak som hänger i bilen som han tycker om att titta på.

så ledsamt att se sin lilla älskade unge på sjukhuset....

skulle besikta hästsläpet som inte gick genom så bara fixa de fyra punkterna då.....

när ska man hinna med det eller ens orka?

åkte direkt efter till sjukhuset för att gosa med min minsta unge....storebror var med o imorgon blir det åter in o se hur han mår....

Fick nyss ett samtal från pappa om att Fabian fått dropp nu o plötsligt var han hungrig o åt 145 ml välling helt själv utan han behövde truga honom. =)

Väldigt glada nyheter.

Nu fick vi prata med honom i telefonen o när han hörde Jonas o min röst blev han tyst o letade efter oss i rummet.

Plötsligt tittar jag o Jonas på varandra med stora ögon o ja, vi hörde samma sak!

Fabian sa maaamaaa med gnällig ledsen röst.

Åh min älskade lilla ögonsten    han sa mamma =) hur tydligt som helst!

det e dessa små små tecken som för mig är störst i världen som gör jag orkar kämpa vidare, så länge mitt barn vill kämpa kommer jag kämpa miljoner ggr mer!

Åh vad härlig känsla....nu rinner tårarna av mixad glädje o mixad rädsla....

jag ska hålla kvar vid glädjen lite till.....

Nu ska jag ut med hund o älskade storebror o sen släppa ut hästarna i stora hagen för nu har de väl ändå ätit sig mätta på allt hö jag lade ut till de i lilla hagen =)

Sen blir det att mys-pysa med storebror som säkert vill ha massage på fötter o kli på ryggen.

själv ska jag hitta ner till duschen men sörens inte lätt gå i trappor med en lam sida men det får gå....

har ju inte min man hemma att stötta mig ifall jag mister balansen o inte ska Jonas se mig falla heller. hmmm ska kanske ringa efter grannen till att hjälpa mig?

nä...för konstigt....

Då var det dags igen...länge sedan nu, ta i trä men nu blev det för mycket för lilla kroppen att klara så nu är Fabian inlagd på CSK med sin pappa pga han inte slutade krampa.

krampade mindre än 2 minuter mellan varje kramp o klöktes/kräktes hela tiden.

Håll tummarna för han kommer hem oskadd o hel!

jaha då var Fabian tillbaka i en "dålig" period med otroligt mycket kramper.

Började i natt där han började klökas o harkla sig lite, ja nästan som om han hade ont i halsen i början av en förkylning ni vet.

Vid infektioner så krampar NKH barnen i regel mer o jag tror detta e fallet med varför han börjat krampa mer just nu.

jag har tid att skriva lite nu när han fått viss ro efter en tredje dos av diazepam idag.

Hoppas han får vara ifred nu för sömn blir det inget av för hans del som krampat i princip (om jag överdriver) var annan minut hela dagen!

Så känns det i alla fall fast kramp e det ju inte varje gång utan mer att han vill harkla sig o man ser hur röd han e i halsen, lilla gubben.

Var förresten även i Svedala för att visa aktning och ge mitt sista farväl till min mormor som jag för övrigt trodde var död sedan 8 år tillbaka då min mamma sa hon var det???

Visste inte min mamma var sån mytoman.

Hur kan man hitta på en sådan sak??

Att någon dött!

Det e ju inte klokt o där satt min mormor o visste inte varför jag inte hörde av mig. Jag flyttade ju tillbaka till Sverige i samma veva så om hon skickat brev har jag ju inte fått dem.

Vilka människor det finns säger jag bara!

Du kan tro vilken chock det blev när jag släktforskade i februari o i andra sidan luren hörde jag "ja men du kan ju få din mormors adress med" va?

Min mormors adress? skojar du med mig? hon är ju död!

"inte enligt våra data" hon bor på adressen.....JAHA!

jag blev helt tyst o blängde surt på min mor.

Hur i hela fridens namn kunde hon göra så mot mig o mormor?

vid konfrontation vill hon inte kännas vid det utan skyller på min syster som att det var HON som sagt mormor var död.

Ja ja nu hann jag aldrig ner hälsa på denna nu 84 årige dam.

Hon dog av hjärtsvikt efter en tids sjukdom.

Begravningen hölls i kapellet o jag valde vackra lila blommor i hennes höga begravningsbukett.

Samtidigt som jag skulle försöka sjunga en viss psalm hörde jag hur Fabian klöktes och gjorde ifrån sig ett ljud.

Samtidigt gick texten av psalmen in o jag förstod innebörden....

Jag brast i tårar.

Plötsligt darrade jag av rädsla av att det rent faktiskt kunde vara fabian som låg i en kista där framme och vi skulle ta ett sista faväl av honom!

Den darrande känslan sitter i än 8 timmar senare o jag vet inte hur jag ska tackla detta.

Jag är livrädd att behöva säga farväl och då isär av mina barn!

Ingen förälder ska behöva begrava sitt barn!

Nä men usch o ve vilken hemsk tanke men det e den som ligger bak i skallen o gnager så jag inte kan slappna av!

jag vill kunna njuta den tid vi har tillsammans kort som lång men vad gör jag?

jag bara går o väntar på spänn som om jag sitter i dödens väntrum o när som kommer döden o ropar upp mina barns nummer....för eget vedkommande e jag inte rädd mer än att jag inte vet hur barnen får det utan mig men det e efter min fars bortgång för 8 år sedan som detta sjuka hjul började rulla.

sedan dess har jag vakat o hökat över Jonas, Fabians  storebror. o nu kom så lilla Fabian med sin sjuka som bara doktorerna skrek "HAN KOMMER DÖ FRÅN ER" o det ekar i skallen hela tiden!

Hur komemr djag vidare med livet nu när jag ändå väl har mina barn hos mig?

jag vill ju inte gå runt o sörja något som inte skett!

jag vill kunna njuta o anamma livet här o nu o ta det som det kommer.

har ingen jävla aning!

snälla behöver råd, stöd o hjälp!

Jag e så rädd att om det händer ett av mina baarn något så går jag i kollaps o kan inte vara där för mitt levande barn!

Jag behöver hjälp.....

snälla hjälp mig att inte tänka på döden varenda sekund av mitt liv! 

ja,,,jag vet inte vad jag ska säga om denna veckan som gick....

Vi var ju i Göteborg på minisemester och allt var hur bra som helst.

Jag märkte inte av min hälta lika mycket även om den fanns där o den bedövande känslan är ju hela tiden befintlig men jag säger då det....att få ett ryggplask från en linbana på 8 meters höjd tog minsann luften ur mig.

O inga badvakter reagerade ens när jag knappt kunde komma upp till ytan o väl uppe kunde jag inte andas. På stapplande ben gick jag iväg, bort från badområdet och grät. Efter mig kom Jonas rädd o ledsen men jag försökte trösta honom o säga jag bara behövde några minuter för det gjorde så ont.

En kvart senare började det åska o jag fick beordra Jonas ner från den högsta kanan o vi skulle byta om.

Då upptäcker jag stora o många blåsor på ryggen, aj vad det sved!

Som värsta solbrännan!

Vi kollade på pirat showen strax innan stängningsdags sen åkte vi "hem" till hoteller i Skara.

Det var ett lyxigt hotell o vi åt middag på hotellet så slapp vi leta restaurang där vid 21-tiden.

Fredagen åkte vi tillbaka till Götet o sov ytterligare en natt där innan vi skulle hem på lördagen.

Fabian hade varit gnällig det mesta av tiden jag var borta o jag tror bestämt han visst vet skillnad när mamma inte är hemma =)

mammas lilla gullunge =)

visst duger pappa men mamma e bäst ;)

Lördagen kom o vi skulle hemåt mot Skåneland igen =)

Vi stannade till vid ett slott o vi köpte deras lokala grönsaker, saft o sylt o gissa vad förvånad jag blev när det fanns en låda med pengar, en miniräknare o en skylt att man skulle räkna ihop vad man blev skyldig o betala i kassan o själv ta bytespengar!

Finns det sådana godtrogna människor i dagens Sverige???

Jag undrar jag hmmmm

ja ja jag räknade ihop vad jag blev skyldig o packade mina varor o vi åkte vidare.

Så hittade vi ett äventyrsland längs vägen som vi gick till o de hade så man kunde bada o klappa minihästar o deras föl.

I Falkenberg stannade vi för att äta.

Vi hittade en thai restaurang som hade himla god mat!

kan verkligen rekommendera denna till er! Finns nog bara en i centrum.

Vi hittade såna där fornlämningar, resta stenar o det kändes uverkligt att gå på dessa GRAVAR himla läskigt även om de är borta sedan länge.

Jag har sån himla respekt för döda o deras sista viloplats.

Hemma 21:30 helt slut o alla sov i bilen så jag fick problem att väcka alla o få hjälp med packningen.

Ala duschade o lade sig, alla utom jag (som vanligt).

Jag loggade in på facebook o det första jag läste var att älskade lilla danska Nanna åkt in ytterligare en gång till sjukhuset med infektion och denna gången klarade inte hennes lilla kropp det så hon dog i sin mors armar i torsdags.....

Jag kan inte föreställa mig hur familjen har det men jag hoppas Nanna slipper lida mer nu o att hon är där uppe bland molnen o leker med mina barn....de som inte klarade sig; samt alla andra barn i världen som lämnat oss för tidigt.

Nu är det tisdag, ja eller tidig onsdag o jag har sedan natten till söndag inte riktigt vetat hur jag ska känna. En del av mig är jätteledsen över att Nanna, 3 å,r inte klarade sig o det gör att rädslan att en dag ska det vara Fabians tur o det skrämmer skiten ur mig!

En annan del av mig är glad vi har Fabian någorlunda frisk o vi är alla hemma o njuter semestern o jag får sova o rida o vara med en pigg o glad familj.

Hur ska jag känna?

Hur känner jag?

jag är jätte ledsen o väldigt rädd. Att ha mist Nanna får en bara att minnas att döden lurar runt varje hörn.

Habiliteringen pratade med oss tidigare om att sätta Fabian på dagis....nu e jag tvärsäker på att jag inte vill det.

Med tanke på att Jonas var sjuk hela tiden som liten o hade den ena förkylningen, öron o ögoninflammationen efter den andra o åkte en gång på lunginflammation så vill jag absolut INTE ha Fabian i dagis med tanke på smittorisken!

Sen behöver han ju vara med andra barn o då hoppas jag kompisar o deras barn kan hjälpa till.

Är det någon som läser detta som kan ge ett inputt om vad ni hade gjort?

Minsta feber höjer glycinhalten hos Fabian o han krampar som en galning.

Vid hög glycinhalt lagras detta i hjärnan o det sker mer hjärnvävnadsdöd.

Hade ni riskerat ert barns hälsa o liv för att ni skulle få avlastning och ert barn skulle få "leka" med andra barn?