I mitt hjärta du för alltid stannar min fina vän.

I mitt hjärta jag bäddar in dig.

I mitt hjärta du för alltid ska finnas.

I mitt minne du så fin, trogen och ärlig är.

I mina drömmar vi ses.

I molnen jag drömmer mig bort, bort till de dagar vi fick tillsammans.

Jag ska leva livet väl min vän, det lovar jag dig.

Så en dag, en dag, min kära Vile så ses vi igen.

Förlåt att jag inte klarade leda dig bort till platsen där du slutade dina dagar här på jorden.

För alltid din trogna vän...jag säger inte farväl.Jag säger istället puss & på återseende min trogna fina vän.

Att kunna njuta av nuet och kunna se framåt på sitt liv med glädje o lust är en kost.

En konst som för många är absolut omöjlig.

Jag har trots min förlust av min fina trogna följeslagare, hästen Vile, fått möjlighet att blicka framåt.

Det är de små sakerna i vardagen som är värda att leva för, inte den där enda gången man har en veckas semester utomlands vartannat år eller vad man nu har råd med.

Imorgon ska jag städa ut ur Viles box o idag hämtade vi hans saker i sadelkammaren o foderkammaren.

Svansen ska göras om till fina armband resten ska flätas o hängas upp i ett glasmonter.

Imorgon ska jag hålla begravning för hästen, Mehdi ska hämta virke så vi kan bygga carporten innan vintern är här.

Vill inte nya bilen ska stå ute.

Jonas ska på is-disco men som han säger ska han inte dansa utan bara öva sig mer på att åka skridskor.

På lördag ska vi ha kalas för Jonas som blir 10 år annandag jul.

Stor fest då han nollar. Stora fina grabben   

Men innan hans fest ska jag till Börjes i Tingsryd för att njuta dagen med lite hästvänner o se om jag hittar något billigt o bra till mitt lilla föl Lovis.

På måndag ska Fabian läggas in med mig i Lund för då börjar vi på hans nya kost!

Denna ketogena kost som den heter ska förhoppningsvis göra så han får färre eller inga krampor alls.

Den innebär i korta drag att man ger honom mer fett o nästan inga kolhydrater för att tvinga kroppen förbränna o leva på fett istället för kolhydrater.

När en människa med epilepsi lever på ketogen kost så minskar kramperna säger de efter en del studier på området.

Vi ska ge det 3-6 månader och förhoppningsvis om vi alla håller tummarna så fungerar detta på Fabian!

Förhoppningsvis försvinner kramperna o Fabian kan utvecklas i sin egen takt utan dumma störningar av kramper som tvingar sig fram hela tiden.

Det är ju novemberlov nästa vecka så Jonas går inte i skola.

det är inte kul att inte vara hemma med honom men det är minst lika viktigt at Fabian får en chans till livet.

Barnens farfar ska komma ner från Götet o vara med Jonas medan Mehdi jobbar o är borta 5-18 sen hittar de på lite saker vill jag tro.

Nu har de ju inte hästen de ska sköta om heller ju så nu får de kanske mer tid tillsammans o när Fabian o jag kommer hem hoppas vi att Fabian mår bra, Jonas fått mycket uppmärksamhet o att det blivit gjort lite här hemma så vi kan beta av "att göra" listan vi har som bara blir längre o längre.

Känner ni igen det?

Ni skriver upp 10 saker som ska göras sen lägger ni till o plötsligt är det 110 grejer som ska fixas o det gäran samtidigt.

Så denna helgen är bokad vilket är kul. Sen rullar det äntligen på med lite framåttänkande för Fabian.

Jag kan även avslöja att jag ska hälsa på mitt föl på söndag. sista helgen i november ska Jonas o jag åka en helg till Stockholm för att göra lite kul o så har vi hämtning av fölet 1 december o sen e det JUL!

Hoppas på mycket snö men inte allt för kallt i år.

Vill åka mycket pulka med ungarna ja, o om de inte vill så åker jag själv!

Bästa backen är i Osby!

Nu ska jag lägga bort datorn o njuta av fotmassagen jag får av min snälla make. Undrar vad han lurar på   

Jaha, då var det redan 24 oktober.

Löven är så fina där de fortfarande hänger på träden.

Naturen är bra vacker i alla årstider.

Idag, exakt två månader till själva julafton, det är en dag jag för alltid kommer att minnas.

Idag, såhär två månader innan jul med härliga färger runt omkring tar jag avsked av en av mina bästa vänner.

Idag på eftermiddagen är det ordnat så svensk lantbrukstjänst ab kommer ut till oss och sörjer för att min fina häst, Vile får ett fint avslut.

Ett slut på sin smärta men vad det kommer bli tomt...tomt utan dig som jag tagit hand om o du tagit hand om mig i dessa knappt 4 år vi haft varandra.

Du kom som en snäll men ouppfostrad liten envis häst o slutar som en trygg, kelig, mogen häst.

Du lärde dig galoppera, hoppa och följa mig.

Senaste året har du även frivilligt longerats i ridhuset utan lina o gjort allt jag bett dig om.

även sprungit i vattenpölar som du så länge var rädd för.

Att få dig tro att kor var att lita på var värre   

Att vissa stora stenar som legat på samma plats alla gånger vi ridit förbi, att de inte plötsligt skulle hoppa fram o ta dig, var inte heller lätt att förklara för dig.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att du haft det bra hos mig o att du fått göra allt det du velat göra.

Jag hoppas även att du förlåter mig för detta jag nu valt till dig- att du ska få slippa ha ont, vilket tyvärr betyder avlivning.

Jag hatar faktum att jag leker Gud genom att styra när, var o hur du ska försvinna från jorden på. Men jag vet samtidigt att jag har ansvar som djurägare för att på ett så värdigt sätt som möjligt hjälpa dig bli kvitt smärtan, även om det betyder avlivning som enda utvägen.

För alltid ska vi rida dit du vill.

I mina drömmar jag hälsar på dig tills den dagen vi ses igen.

"Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som ...

Aj aj aj vad det kniper i min mage   

började med nutrilett jordgubb igår o varvade ett par påsar med det o lite soppa.

detta gjorde något med min arma mage för jag kände plötsligt massor av hunger.

Hunger är något jag inte känt något av på mer än ett år.

Tänk det vänner! 17 månader utan att känna hunger.

Det e länge det.

Sen har jag inte ätit så bra heller utan det har mest blivit choklad eller någon smörgås hit o dit men jag äter alltid med familjen på kvällen.

Vad ska jag göra?

tog ingen dryck av den sorten idag utan har hållt mig till knäckmackor men ack vad det känns i maggggen så jag blir tokig   

Någon annan som haft belymmer med att gå på dessa pulverdieter?

Var ju eningen jag skulle köra på dessa i 3 veckor men halle-da!

inte på dessa premisserna.

Nå ja, jag fick i alla fall ställt mig upp trots smärtan o bakade snabbt o lätt ett par sockerkakor inför Jonas kalas på lördag.

Han fyller ju 10 i år så vi ska hålla Halloween-party i år   .

Jag har även bokat in en tågresa till Stockhol för bara han o mig till november och där ska vi på Wasa-museeumet och.....trumvirvel....vi ska gå spökvandring i gamla stan   

Ska bli så trevligt.

Näää nu ska jag försiktigt ge Fabian en flaska välling trots han sover så ska han ju ha sin at vissa tider o ännu er strikt blir det när han eller vi läggs in i Lund för att starta upp Fabians nya diet, ketogen kost, som tydligen ska vara bra för barn ed svårbehandlade kramper.

Oj mina ögon rullar nu o det ska de ju inte...inte läge för det då han ska äta, vilket tar tid o sen få medicin på det.

Tipsa gärna om vad jag kan göra för kul pyssel, eller annat till att höja stämningen på huset så det blir riktigt spökligt.....

klökfabriken AB här.

inget kul men det går.

Fabian är mer vaken och har lärt sig smila mycket och han skrattar äntligen men det är ännu inget vi kan framkalla hon honom.

jo, smilet kan man ibland när man leker med honom och rör hans kropp o säger något med busig röst.

det gillar han.

han smilar även nu om jag håller honom o sen skrattar.

fick svar på kepprakoncentrationen o den ligger bra nu med sina 106 =)

max är 120 o där o precis över har han legat länge tills nu =)

nu är det medicindags (en av de många) o sen ska jag skriva klart inbjudningarna till Jonas   kalas som ska delas ut idag och sen ska jag hämta honom i skolan o klart så har jag med mig lilla Fabian   

ut i det fina höstvädret ska det bli snart   

hej hopp nu kör denna donna igång med "att göra listan"

Igår var det dags igen....åkte till CSK för att få hjälp med Fabian.

Han hade i tre dagar ätit kladdigt, haft kramper som tydligen stört honom så när han fick in mat i munnen satt han bara med den där o inte kunde man få honom svälja heller!

Tänkte att vällingen var lättare men ack, nej!

Inte det heller o så igår efter att bara fått i sig ca 50 ml välling på hela dagen åkte vi in med honom.

Ny läkare men hon var bra, Gunilla hette hon nog, ja mitt minne e uselt men tror hon hette så.

Planen är att ta EEG, kolla efter laktos- o glutenintolerans samt ta fler finare prover på salter osv.

De tog EEG idag o de kramper han synligt har är inte orsakade av epilepsi.

VAD BETYDER DET??

Ja, de säger han kan ha muskelryckningar utan att de är utlösta av hjärnan.

Hmm jag som i hela mitt liv trott att alla rörelser bestäms av hjärnan!

Inte visste jag att kroppen kunde bestämma själv utan att ha hjärnan inkopplad   

för mig låter det svaret helt tokigt.

Någon som kan förklara det?

De tog även ny koncentration av keppra o glycin.

Glycinet som legat bra även vid förkylning o i flera månader under 290 låg plötsligt på 380.

Keppran är sänkt men ligger ändå på toppgränsen....

Hmmm att det inte är epilepsi som orsakar kramperna kan förklara varför varken stesolid eller epistatus fungerat.

Betyder detta att hjärnan blivit sämre?

Att det blivit någon form av hjärndöd där uppe?

Vi vet ju att natriumbensoat drar ner halten glycin i blodet men de säger det inte går påverka i hjärnan o att det kommer fortsätta lagras i hjärnan vilket i sin tur resulterar i att vävnaden dör där det lagras.

Att detta är orsaken till NKH barnens olika grad av handikapp eller funktionshinder o även i långa loppet det som orsakar barnens bortgång förr eller senare.

Jag är förvirrad o har fått svårt med talet efter jag började med min medicin, jag även skakar med huvudet vilket jag inte märker själv men har sett det i spegeln när familjen påpekar det för mig.

Jag sluddrar mycket i talet o hittar inte ord, upprepar mig o stammar.

Det hela KOMMER O GÅR  o är inte hela tiden så jag vet inte vad som felas.

Ringde vårdcentralen i Knislinge idag för jag har fått väldigt ont i benhinnorna o även i hela ryggen o armarna så misstänker muskelinflammation men vad sa hon i andra ändan innan jag ens hunnit säga något?

Såhär lät det:

jag-ja hej, jag ringer för jag har fått väldigt ont i min kropp, det kom plötsligt o eftersom jag haft inflammation i musklerna tidigare ringer jag nu igen för att få hjälp med detta. jag har svårt röra mig.

hon-det ska du inte vara orolig för. Vi bokar bara upp akuttider o detta är inte akut. Du får ringa imorgon bitti om du vill ha akuttid.

jag-men jag vill inte ha akuttid. jag vill ha en tid så jag kan få hjälp med detta.

hon-ja men vi tar bara emot akuta fall och detta är inte akut. alla akuttider är upptagna för idag.

jag-ja, men jag vill bara boka en tid till längre fram. jag vill inte ha en akuttid. hade det varit akut hade jag åkt till akuten!

hon-ja men du får ringa imorgon så får du en tid.

jag-men jag ringer ju nu! varför kan du inte boka upp mig på en tid längre fram som INTE är akut?

hon-nu ska du inte vara besvärlig. du får ringa imorgon.

O SÅ LA HON PÅ!

ha ha vad e detta för jävla sätt??

vilken mental status har en människa som inte fattar vad man säger till henne??

hon om någon e trög i skallen ju.

åh, vad jag blir trött på denna jävla sjukvård!

om jag vill kolla min hälsa o det inte e akut...vart hänvänder jag mig om det inte är akut?

jag som trodde det var till vårdcentralerna!

så jävla fel jag hade då!

SKRATTRETANDE SÅ JAG KAN DRA AV MIN HÅRET I REN FRUSTRATION.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

JAG BLIR GALEN SNART!

Ja, då är det officiellt.

Det är höst med början till vinter   

Igår pepe det till i bilen o efter lite sökande såg jag den varnade för underkylt regn o termometerns visade på +3,5 grad.

Märkes ju inte när jag satt i en varm bil men väl hemma skulle jag gå ut med hunden till parken o jag höll faktiskt på förfrysa fötterna!

Hujeda-mej vad kallt det var!

Idag kl9 var det bara +1 grad!  

Ok, fram med raggsockar o lite varmare jackor till barnen.

Hästen ska med ha ett varmare täcke nu från o med idag =)

Idag ska jag titta på ett stall för jag måste flytta hästen då jag gjort en investering i mig själv, mitt sinne o min hobby.

Jag har nämligen hittat den perfekta hästen till mig o hon är så fin med sina blåa ögon, vita päls o små röd/bruna fläckar!

Bilder kommer senare.

Hon är bara 4 månader så hon kommer inte förrän första helgen i december men stallet jag hyr in min häst i idag har inte fler platser.

Hittade ett annat några mil bort men hellre det än att ha de på två olika ställen.

Vile är i år 13 år o det e väl ingen ålder i sig men han som inte varit skadad förut har fått problem med muskelknutor bak o ömmar över ryggen så det blir kiropraktor på o jag misstänker att han aldrig kommer få ta mig till hopptävlingar o fler hubertusjakter som jag älskar.

Därför investerar jag nu i ett litet föl som jag själv kan bygga upp som jag vill ha det o hon ska förhoppningsvis ta mig till banor runt om i Skåne o på många distanser o hoppbanor o gärna några fälttävllans banor med   

Så till lilla familjen.

Vi fick ju ingen betydlig hjälp av kommunen o de träffar vi ska ha med Fabians läkare en gång i månaden har inte varit av värde så nu skriver vi klagomål till patientnämnden.  

Får vi se om vi kan få en handlingsplan som går ut på mer än bara ge lindrande vård till Fabian.

Det ligger sån jäkla fokus på hans lindrande behandling o krampor men han får krampor som en effekt av sin grundsjukdom som är NKH.

De säger de vill bara koncentrera sig på kramperna då det är de som stör honom men de gör inget åt dessa ändå!

Sen är det absurt att ta hand kramper som orsakas av att hans glycin inte ligger exakt i den nivå som den ska för att han ska krampa minimalt!

Hmm något är det som är fel på vår sjukvård.

Det är så mentalt utmattande att behöva ligga steget före läkarna o hela tiden bråka o vara framme med förslag o idéer.

Skönt är det i alla fall o höra från psykologen att Fabian är här för att stanna.

Även om jag hoppas är det svårt att lita på o det känns som varje gång jag slappnar av o inte är lika skärpt så blir han sämre o krampar mer.

Jag är så trött, ni anar inte, så pass att jag imorse inte hörde när min stora grabb gick upp, han åt frukost själv o gick iväg till skolbussen som han brukar   

Jag vill kunna orka....orka vara glad.

Vara den mamma jag vill vara , inte den jag är!

Alltid trött, alltid ont o kroppen. Enda gången jag är pigg är i stallet med hästen.

Det är så orättvist.

Varför ska mina barn lida?!

Varför ska barn lida överhuvudtaget?

Kan inte min värk o trötthet vänta på sig o komma tillbaka när barnen flyttat hemifrån istället?

Jag vill vara den bakande mamman som är hemmafru o som håller rent, sköter hushållet, trädgården, barnen o håller små kalas för barnens vänner.

Jag SKA klara det!

Enkla lösningen hade varit om jag fick familjen att flytta till en liten gård där jag hade hästarna hemma vid men det ska vara nära till Jonas skola så han inte behöver byta mitt i allt elände.

Fabian ska snart börja i dagis då jag skickat in ansökan om dagisplats.

Viktigt är dock att han inte är med stora abrngruppen inomhus så han lätt blir smittad av infektioner. Varje infektion kan sluta enormt förödande som det gjorde för älskade lilla Nanna som var en liten flicka på knappt 3 år som gick bort i somras....   hon är en vakande ängel nu.

döden är hela tiden överhängande här hemma o jag kan inte njuta tiden som är.

Det är så trist för jag kommer sakna att inte gjort mitt bästa med att slappna av o lita till han stannar hos mig så jag o familjen kunnat njuta av varandra medan vi har varann!

Min förhoppning är att en dag få lån på banken o köpa en liten enplans"gård" där jag får ha häst o ett par hönor o i o med mitt lilla föl ska jag nog bli piggare, gladare o kan lägga värsta oron med bilder av hemska farhågor på hyllan o bara ta fram de när de verkligen behövs!

Idag händer det lite roligt.

Hovslagaren kommer 15:00

Jonas ska åka sparkcykel i Tullen 17:00

Jag ska kolla på stall 18:30

samt köpa foder, posta träns som jag sålt, fylla i fler ansökningar o skicka dessa.

Sen blir det ytterligare en mysig kväll hos Vile. Fick köpt nytt strö till boxen som är pellets som man vattnar så blir det fin bädd o det var rena himmelriket att mocka igår! Inget spill o det gick fort!

Nu somnade Fabian på magen efter att ha lekt o sedan legat på magen o jobbat för att röra sig.

Titta vad go han är!  

måste bara sätta upp en bild på min stora fina ädelsten med =) bilden är tagen i Kivik på äppelmarknaden innan vi hittade kungagraven där vi läste historiken bakom o fikade i den mysiga stugan.

Lite sur för han inte fick köpa leksaker o det fanns inga karuseller men jag menade att han inte skulle köpa mer saker för han har hela vinden full av saker!

Köpbeteendet började redan efter hans pappa o jag skilde oss men det e värre nu när han e större så vill han köpa saker o sen ångrar han sig o det e inte bra lära honom ångest.

Det man gjort e gjort o man får lära sig av misstagen, inte göra om de igen o igen.

Svårt detta att ta hand om två barn där en kräver lika mycket som en bebis på 3 -4 månader men väger 13 kilo samt en 9 åring som beter sig som 14!

plus se till jag får äta, tvätta mig, byta kläder, komma hemifrån o se till så huset inte flyter. Ja sen ha en gubbe på det   

ha ha inte lätt men det går.

Nu ska jag göra lite mat till mini-gossen sen e det åter dags för mediciner....

JIPPI ser att klockan är så mycket!

Om en timme slutar Jonas idag o snart ska jag få krama honom!

Igår kom jag på Fabian med att skratta till en gång och han vaar så koncentrerad och glad!

Vi låg båda på soffan o jag jobbade med att sälja hästsaker medan han låg o aktiverade sig under sin leksak.

Så hör jag ljudet o tittar på honom.

Då ser jag hur han med handen öppen tar tag i sin leksak som är en rosa elefant som hänger på mobilen som står över honom o han för den till sin mun ett tar ggr.

När han väl lyckades utan att peta den i ögat så får han den till munnen, öppnar den o börjar tugga o suga på den.

Jag kan inte beskriva hur glad jag blev av synen!

Jag fick tygla mig så jag inte kom av med ett glädje tjut för då hade han blivit rädd.

JIPPIIII säger jag nu istället o han tittar på mig med stora ögon o undrar nog vad jag håller på med =)

Nu skrattade han till igen =) Vad härligt!

Tyvärr har de hårda dumma kramperna kommit tillbaka o innan idag hade han inget uppehåll på 2 timmar.

Varken stesolid eller epistatus hjälpte.