Direktlänk till inlägg 10 september 2012

Omtumlande och kaos i hjärnan idag

Kommentera
Av Therese Olsson - 10 september 2012 14:33

hunden ligger utslagen på golvet trött o varm, lillebror ligger i bara blöjan o myser på soffan, storebror leker med sina gubbar i soffan.
jag? ja jag sitter ju här o läser vad folk skriver...
idag e det fattigt på positiva kommentarer, verkar som folk blivit nerstämda o ledsna, kan ju vara hösten som e på väg...
E det inte klagomål på sin vikt eller hälsa i övrigt så är det aggressioner riktat ut...
men personen skriver aldrig vem det gäller. Är det av feghet eller vad?
varför skriva sura kommentarer om man inte vill säga vem?
hmmm läser vad jag sjäv skrivit en tid bakåt o inser jag e en av dessa negativa....
men usch o fy vad trist. inte för man ska måla sitt liv som rosa men man kan kanske vardva roligt med tråkigt. eller?
det ska jag försöka göra i alla fall.
tar mitt finger o kör över hans lilla fot o han drar den åt sig =)
lilla gubben min.  
 
Fabian fick i tre dagar något som heter klyx som är en liten slang man för in i tjocktarmen och man sprutar in en vätska som sen gör att förstoppning rensas ut.
Detta gick ju bra o det kom ut saker som inte luktade som det skulle. Lilla gubben =(
Men så igår efter att ha fortsatt gråta o ibland få hysteriska gråtattacker av smärtan nu när tarmen åter igen börjar röra på sig skötte magen helt själv =)
Jätte bra så nu hoppas vi han kommer igång helt själv igen.
Men så inatt var vi tillbaka på ruta ett igen.
Skriker så han blivit hes och kallsvettas efter att ha skrikit så länge o ofta.
Så idag hämtade jag ut några kit själv att använda vid förstoppningen (om det nu är enbart det).
jag kom hem o gav honom o det kom ut hårda stora kulor o plötsligt var han helt lugn!
Såååå skönt!
Somnade sen var det dags för flaska o den drack han på så sätt som att han inte ätit på flera dagar.
Men som alltid efter o under måltid börjar tarmarna röra på sig o detta ledde till att Fabian åter igen började skrika av smärtan.
Det höll i sig ett bra tag på 20 minuter men sedan dess har han varit lugn.
O nu ligger dhan som sagt o myser i bara blöjan =)    
 
Åh vad trött jag är...tressen infinner sig enormt mycket när han börjar skrika.
Jag vet inte var jag ska ta vägen.
Inget hjälper heller =/
Förstår att föräldrar till kolikbarn blir knäppa till sist.
jag har hanterat ständiga kramper, inte sovit på över ett år, ofta inte få ligga ner på dett par dagar o ändå komma ihåg tider på mediciner mm.
MEN att lyssna på det ständiga gråtandet o skrikandet o se hur han kallsvettas o blir alldeles kall är så jobbigt. Värre än allt det andra. Att se honom ha ont o inte kunna hjälpa honom!
Nu ska Mehdi o Jonas till Tullen ikväll som alltid på måndagar men jag hade önskat de var hemma o jag fick gå lägga mig i vår svala, mjuka säng o gärna utan kläder!
Har ju alltid kläder på mig annars, alltid för att vara redo att åka iväg om något händer.   
 
Oj vad min skalle hoppar runt i tankarna....
Nu tänker jag på min fina häst som plötsligt fått muskelknutor på bakdelen o som gör ont på honom så han inte kan gå i höger varv.
Ska jag eller ska jag inte sälja honom?
Utan honom lär jag knappast gå hemåfrån o bara med honom kan jag koppla bort det jobbiga helt o bara vara Therese, den drömmande tjejen som hade så många drömmar o planer o hopp om framtiden.
I  alla andra sekunder av livet nu är jag endast vårdare i första hand o sedan mamma.
Fru är jag absolut inte längre o ingen vän heller...
Har liksom inte överskott kvar.
Hur gör andra?
Jag får ofta höra att det jag gör hade inte många klarat.
Att det finns folk som utbildats i att kunna bli torterade med att inte få sova men som dukat under om de varit vakna så länge som jag ibland är.
Saken är ju den att jag ju inte klarar av detta!
Jag skulle kunna "mörda" för att få sova (talesätt folk)
Men jag har absolut inget val!
Jag känner att om inte jag tar hand om Fabian o ligger steget före med vad han behöver så klarar han sig inte.
Läkare, vårdpersonal o hans egen pappa kan inte läsa av honom om vad han behöver, inte i tid!
Han ska lida så lite som möjligt o då gäller det att läsa av alla hans små signaler på vad han vill ha.
Jag visste han var förstoppad sedan april när han tvärt slutade sköta magen själv.
Men INGEN LYSSNADE!
Vet ni hur frustrerande det är att vilja de provar en sak men att de nonchalerar o klappar mig på huvudet o säger jag inte vet något?
Det är så man bara vill lägga in en smocka mitt på näsan på de!   
 
Ja, som ni märker är det massa känslor som svallar inom mig...allt från ödmjukhet, trötthet till ilska o irritation.
Det tär på mina krafter och hur stark jag än må vara så måste min kraft en dag ta slut.
Gå i väggen har jag nog redan gjort för lääänge sedan men den stora smällen är inte långt bort.
Den där jag fortsätter köra i 190 o plötsligt dyker en plåtvägg upp, tjock så inget rår på den o jag smackar rakt in i den i full fart. Snälla då, när detta händer vill jag det ska vara sådan smäll så jag slipper vakna igen.
Jag vill inte vara med om återhämtningen av den smällen.
Inom mig går jag bara o väntar, väntar på det som tycks oundvikligt.
Det som aldrig får hände finns o lurar runt hörnet. Smällen kan komma när som men fram till dess kommer jag ge allt jag har!
Ska jag ändå åka in i stålväggen ska det ske med sån ordentlig smäll så jag inte överlever.
Sååå....alla ni där ute....ta vara på dagen och era liv.
Ingen vet hur länge vi får stanna o kom ihåg att allt som sker har en mening även om man inte kan se det just som man står i skiten upp till öronen.
Något måste rasa för att man ska kunna bygga nytt, man kan bara hoppas det inte är ens barn eller liv som rasar ihop helt!   
 

Allmänt
Dela
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Så trött på svenska sjukvården

Kommentarer (0)
Av Therese Olsson - 21 september 2014 16:00

ja du herre gud! jag betalar hellre o får den förstklassiga vården som de har i USA än att få denna usla arbetskygga personalen med sina sura miner. Vi fick vård till Fabian i Bostons childrens Hospital 2013 o då åkte vi in med rester av en lunginfla...

sjukhusinläggelse....

Kommentarer (0)
Av Therese Olsson - 20 september 2014 01:36

Många månader sedan sist. Det får man vara glad för men ack vad trist det är. Inte åker vi till sjukan för skoj skull men man skulle kunna tro det är vad vi gör när man hör läkarna prata med oss. Förkylning heter det, ja visst, men han får inte...

Lägg skulden på rätt ställe. Fokus folket!

Kommentarer (0)
Av Therese Olsson - 30 augusti 2013 08:15

Angelica Nyxdotter skrev detta på facebook och jag kan inte mer än hålla med men hennes fokus ligger på att det skulle vara invandrarnas fel. Så är ju inte fallet utan det blir som det är för pappa staten inte har slagit nävarna i bordet o gjort ...

ny läkare

Kommentarer (0)
Av Therese Olsson - 28 augusti 2013 23:23

Jaha man tar test på Fabian 9/8 har tidigare fått svar senast 3 dagar efter.... fick jaga provsvar den 22 fick vi svar på 2 av 4 tester, ett väntar vi FORTFRANDE på    Glycinet är fortfarande för högt så måste öka Natriumbensoatet ytterligare. ...

ännu en vecka med brevidgång avklarad

Kommentarer (0)
Av Therese Olsson - 22 augusti 2013 05:11

Jaha, då var ännu en vecka avklarad. Assistent nummer två klarade dessa tre dagar med bravur. hatten av för hennes lugn    Fabian somnade truggt i hennes famn o hon fick med honom att prata tillbaka till henne    assistent nummer tre var sjuk d...

Ovido - Quiz & Flashcards